Det börjar kännas nervöst. Fyra dagar kvar till ultraljudet. Då är det dags att hoppa upp i stolen och fläka ut sig igen. Låta staven ska rotera runt i muffen så de kan mäta slemhinnan. Hoppas den är tjock och fin.
Hoppet har sakta men säkert börjat smyga sig tillbaka. Det är värt att kämpa, det är värt att slitas mellan hopp och förtvivlan för kanske är det denna gången vi lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar