hCG-prov

Idag ska jag lämna ett nytt hCG-prov på vårdcentralen. Nästa vecka får vi svar på om hCG-värdet har sjunkit. Jag känner i kroppen att det är över. Blödningen har tilltagit och kvar finns bara smärta och besvikelse över ytterligare ett misslyckat försök. Det är slitsamt att gå igenom behandling efter behandling, men vi är inte klara med vår resa än! Vi kommer inte ge upp!

Nu försöker vi bearbeta förlusten efter missfallet, tillåta oss att vara ledsna för att orka resa oss ytterligare en gång. Vi pratar inte så mycket om det som händer, det bara finns där. Vi kommer ta oss igenom det här, det vet jag! Vi försöker hitta hoppet och vara positiva även om det är svårt. Sorgen efter missfallet är enorm.

Ofrivilligt barnlös

Jag sitter och tänker tillbaks på tiden för ett år sedan. Hemkomna från BB med en underbar bebis. Känslan var ofattbar. Jag hade faktiskt blivit mamma efter så många år av längtan. Under åren som ofrivilligt barnlösa kretsade våra liv kring kampen efter ett barn.

Nu finns det en ny längtan i våra liv. En längtan efter ett syskon. Det är en helt annan sorts längtan men den är lika stark som innan. Hittills har den resulterat i mycket smärta och sorg. Behandling efter behandling har slutat på ett ledsamt sätt. Ibland vill jag bara glömma allting. Eller, inte glömma men vakna upp ur mardrömmen som vi går igenom. Den känns overklig, men nu är det faktiskt så att det är vi som är drabbade. Det är ofattbart, varför just vi? Det har varit svårt för mig att acceptera detta grymma öde.

Till veckan har vi ett möte med vår läkare. En ny plan ska upprättas. Trots sorg, smärta och misslyckanden vill jag våga hoppas igen.

Ny blogg att skåda

Nu har jag äntligen bestämt mig för att börja blogga om den här misären. Om längtan efter ett syskon. Vår resa har varit hård och lång, vi har kämpat och längtat så otroligt mycket. Vår önskan har varit att bli föräldrar. En önskan som gick i uppfyllelse för drygt ett år sedan. Nu är IVF åter en del av vårt liv. Ett liv som varken är lätt eller rättvist.