tisdag 12 mars 2013

Besviken

I Onsdags kväll, dagen efter testdag fick vi missfall. Igen. Under torsdagen ringde jag distansgyn för ett VUL. Missfallet måste konstateras innan jag slutar med mina mediciner. De kunde inte hitta en enda lucka. Vi fick en tid först nu på Fredag. Så dåligt! Vi betalar 2000 kr/ gång och de kan inte hitta en lucka på drygt en vecka.

Sen MÅSTE vi veta nu hur det ligger till på grund av att vi gör stimulerat FET. Om vi ska göra ett försök denna månad måste jag börja med mina mediciner blödningsdag 3. Det VAR i Lördags. Då måste vi veta om det är missfall eller inte. Suck att man måste kämpa och armbåga sig fram när man mår som sämst.

Jag ringde tillslut kvinnokliniken och fick en tid hos dem. De tyckte det såg ut som ett pågående missfall och därför tog jag beslut att starta med medicinerna i Lördags. Jag lämnade hCG-prov och tog sedan ett nytt i igår. Jag har fått svar att det har sjunkit rejält så det var som vi trodde.

I skrivande stund har jag ingen aning om vi kommer få göra ett nytt försök nu eller om de vill att min kropp ska vila. Helt otroligt vilken dålig kommunikation det är. Här går jag och tar mediciner och jag vet inte ens om det är till någon nytta. Varken distansgyn eller kliniken har ringt och frågat hur vi mår. Vi har däremot tagit kontakt med vår gamla klinik. Jag har en telefontid med en läkare där på Torsdag. Vi har två ägg kvar i frysen så vi kanske gör ett försök hos dem. Vi får se, allt beror på vad de säger på Fredag. Men efter fem missfall har vi inte mycket hopp kvar.

3 kommentarer:

  1. Och jag är besviken med dig, både på grund av missfallet och hur ni behandlas (eller inte behandlas). Du är stark som armbågar dig fram, skaffar läkartider och äter mediciner trots resultatet. Men med målmedvetenhet kommer man långt. Sköt om dig! Kram

    SvaraRadera
  2. Hej,

    Jag har läst ikapp i din blogg med tårar rullandes nerför min kind. Varför? Varför? Jag förstår verkligen inte varför det "naturligaste och enklaste" istället blir livets svåraste. Det är så jävla fruktansvärt.

    Jag håller mina tummar för dig och skickar kramar av styrka!

    Villbli3.bloggplatsen.se

    SvaraRadera
  3. Jag är såå ledsen att läsa detta! Livet är orättvist :( Så fruktansvärt jobbigt att du mitt i allt detta också måste hålla kolla på allt och stå på dig, i en stund då du skulle behöva få släppa alla kontroller och allt ansvar och bara få sitta och bli omhållen. Många kramar till dig, jag tänker på dig.

    SvaraRadera